Tunga suckar
havets vågor
slår emot
Jag kan inte andas

Nu har han åkt igen och än en gång förundras jag över att det aldrig slutar göra ont. Att jag aldrig vänjer mig eller åtminstånde lär mig leva med det. Men en tanke att du inte är med mig, eller att något händer och jag förlorar dig, det tar död på all positivitet i mig. Jag känner mig tom, det gör ont, och det är svårt att andas.

Jag saknade dig även när du höll om mig. Varje mil är en plåga.