Jag tror att man ofta i ett förhållande tänker att man älskar sin partner och att den personen tar alla andra, men frågan är hur ofta man faktiskt med hela sitt hjärta känner att en viss person verkligen är bäst? Det är vid sånna här tillfällen, nu när Ebba blivit avlivad, som man känner av det där extrema. Jag behöver inte ens tänka efter, det bara händer. Som att bli träffad av blixten nästan. Min älskling är det bästa som finns. Och ingen, INGEN kan toppa honom. Jag längtar tills ikväll. Kanske kan jag pressa några tårar i hans famn, det skulle vara väldigt skönt.