Åååh vad jag blir förbannad på en hel massa ibland.. Typ jag får inte fara till stallet, jag var tvungen att köra till skolan och lämna av ett papper för tredje gången bara för att gymnasieintagningen är cepe i huvet, alla mina kompisar har dragit iväg på PaL och inte jag och jag sitter och ser ut som skit och har blekmedel i håret och jag har myggbett som kliar, och jag ser inget utan mina glasögon och jag är så less på allt och alla dumma.

Och jag saknar en massa folk. Fredde för det var så jävla länge sen. Max för han mobbar min sjal med sin parfym, Adrian för jag vet fanimej inte varför.. Hedin och Em1 bara för att dom är dte bästa jag har..

Och på samma gång är jag förbannad på sverige och vår förbannade ökända svenska svartsjuka! Man får inte älska sig själv, för det är fel. Man ska säga gud vad tjock jag är och fan vad ful jag är, för då är det lättare att bli accepterad. Men om jag säger att jag älskar mig själv då?
Varför blev det helt plötsligt så svårt att acceptera mig?

För jag kan med rak rygg och med stolthet i mitt hjärta säga att jag älskar mig själv, och jag är stolt över mig själv, min personlighet och mitt utseende, mina värderingar och min moral. Utan att tveka kan jag stå upp för mig själv, mina vänner och till och med min familj. Jag är stolt.
Så för fan låt mig vara stolt!

Jag hoppas att du kan vara stolt. Över dig själv, dina val, dina vänner. Jag hoppas att du kan stå upp för dig själv. För det är viktigt. Om fler kan stå för sin kärlek till sig själva, så skulle samhället se mycket bättre ut. Så stå upp.